Sa, dar var den forsta riktiga arbetsdagen avklarad. Avled jag? Not quite. Faktiskt det motsatta, skulle jag vilja havda.
Jag har, som ni kanske alla ar val medvetna om, ingen som helst arbetslivserfarenhet. Att anstalla mig ar val i sig en otroligt chansning. Jag har mahanda alltid varit
overtygad om min egen fortrafflighet, men idag fick jag faktiskt mojligheten att bevisa min briljans. Ack!
Utan nagon som helst kassavana fick jag, efter en kort genomgang, sta dar ensam vid en av apparaterna mitt i varsta lunchrusningen. Vad hande? Det gick lysande! Fantomen har tio tigrars stryka, vet ni. Pa det hela taget skotte jag mig relativt bra. Jag tappade inga glas, jag rakade inte sparra nagon betalkort och inte heller fick jag en utskallning. Faktum ar att alla pa stallet var sa otroligt gulliga - helt fantastiskt (jag ar lite overvaldigad, om sanningen ska fram)! Och jag pratade till och med svenskdanska med en kund som erbjod mig att komma och halsa pa henne pa Harrods Beauty-avdelning, dar hon jobbar, sa att hon kunde ge mig lite hudvardsrad (var det en pik, manntro?).
Och sa efterat, nar klockan var fyra och jag skulle ga, sa den sote managern Lee till mig att jag var
bloody brilliant. A natural. Ja, sa var det uttalat, allt jag tar i blir guld. Ni som tvivlat - fuck you right back. Jag ar en fucking naturlig begavning.
Och jag gick upp klockan fem imorse. Vad har hant, ar jag forvirrad, temporart sinnesrubbad? Eller, ve och vasa, har jag blivit vuxen? En normalt fungerande dygnsrytm skrammer mig ju nagot otroligt! Trots det tvingas jag nu anda ansluta mig till Mr. Sandman. Aven ett geni maste fa sin skonhetssomn.
Don't forget:
Du hittar aldrig Fantomen - han hittar digErika
