Suffering for fashion

Somliga av er har kanske vid det har laget insett att jag ar nagot av en stilfascist. Jag flyttade hit till London i tron att stadens gator frekvent skulle hemsokas av utsokt komponerade kladkombinationer funna pa lika sofistikerade manniskor.

Och tji fick jag.

Hur i helvete ar det ens mojligt att manniskor med ett IQ hogt nog for att kunna andas (fyra eller sa, va?) fortfarande anvander de lagt skurna och ljust stentvattade bootcutjeansen? Jag mar fysiskt och psykiskt daligt varje gang jag ser ett par och likval ar impulsen att meja ner detta totalt modemissbrukande javla freak (och varfor inte x antal andra fula manniskor nar jag val ar igang) med motorsag ytterst pataglig.

Och nu gick Hare Krishna forbi internetcafet dar vi sitter (som luktar svettiga, hormonstinna tonarspojkar pa LAN). Och jag ar fruktansvart bakfull och illamaende.
Det har kan fan inte bli mycket battre.


Works for me if it works for you?

Erika, odmjuk fashion stazi