Ett steg i rätt riktning...

Okej. Sa var min forsta jobbintervju avklarad. Jag motte bossen med rak rygg, nu ar det bara fingers crossed som galler. Det verkar grymt. http://www.leonrestaurants.co.uk/ Feting-RETRO!
JAG VILL HA JOBBET!! GE DET TILL MIG!! Dessutom borjar kassan langsamt sina bort.


Paulina

Dagens visdomsord

Gammalt kött rostar aldrig...?

Erika

Haken i Tooting Broadway.

Stan laser dorren till datarummet nar han lamnar huset! WTF!? Hur ska vi klara oss..?
Jag kan inte lata bli att bli irriterad pa honom, litar han inte pa oss eller vad ar fragan? Hela vodkagrejen kanske var ett test. Typ som ett personlighetstest, "vilka ar de, egentligen"? (Fan, vi borde ha genomskadat honom).

Paulie <3 Internet. Internet at Stan's ---> R.I.P.

Paulina.

The Mullet

Det sitter en kille med hockeyfrilla snett bredvid mig. Det är så awesome.

Business in the front - party in the back. Det är skiten, believe me.

Tema: sexuella övergrepp

<3 Erika

Internetcaf'e - 1 pund/timmen.

Uppdateringen av peppenilondon-bloggen ar snudd pa obehagligt frekvent (mitt och Erikas internetberoende blir sa fornedrande tydligt). Minst tva inlagg per dag. Minst. Jag tror att det kommer lugna ner sig ju mer tid vi lever har. Internet ar var enda kontakt med er dar hemma. For tillfallet lider vi av en smarre pre-hemlangtan som inte riktigt hor till, eftersom vi endast spenderat sex dagar i the bad city. but. I MISS YOU LIKE HELL.

Imorgon kommer Stan hem fran sin polska knullkompis. Da ska vi ha stadat upp oredan vi lyckat stalla till med i hans beiga IKEA-hem. Det blir en harlig kvall.

Just nu sitter vi pa ett internetcaf'e pa Brick Lane (placet som paminner om hemma). Jag har fyrtio minuter kvar av min internet-tid, har inte riktigt bestamt mig hur jag ska disponera den tiden an. Lite jobbsokande pa Gumtree.com kanske inte skulle vara helt fel. Loggar nog in pa helgon forst.

Paulina

The sun shines out of my behind

Det ar solsken i London! Wonderful!

Och nej, vi har annu inget jobb. Igar hade vi inte ens tillgang till internet - fatta misaren vi kande! We are tragic, men i alla fall fortfarande snygga. Och vi kommer inte komma hem flubby, sa det sa!


Erika

Igarkvall la vi ytterligare en (pervers) Kubrick-film pa var gemensamma har-sett-lista. Eyes wide shot.
- So, what do you think we should do? Fuck.

Paulina

GROSS!

Vi kan återigen konstatera - hygien och renlighet är viktigt i min värld. Därfor är det smått problematiskt att acceptera mina sambos vanor och ja, brister. Igår skulle jag exempelvis tömma soporna och vad finner jag i botten på slaskhinken? Jo, att den är täckt av mögliga tepåsar och gamla grönsaker vars ursprungliga form knappast längre kan urskiljas. Odören var förruttnelse i dess värsta form och jag var helt ärligt så fruktansvart jävla nära att lägga en pizza rakt på stället. Det hade knappast gjort någon större skillnad. Men jag är en fin flicka med en ordentlig medelklassuppforstran i ryggen så jag fick helt enkelt koppla in min känslohämmade sida och som den vigilant jag innerst inne är, ta tjuren vid hornen och diska skiten. Efteråt kände jag mig dock alldeles... smutsig. Kontaminerad. Tainted, för att använda vårt nya spåk.

Och imorse när jag kom upp efter att ha diskat den andra disken, vad pågar i min säng? Jo, där sitter en viss person (inga namn nämnda här) och petar bort skit och ludd från sina tånaglar. I vår säng! Där vi ska sova! Samma person som under hela vår vistelse har har legat och snarkat som en gris i mitt öra (återigen, inga namn). Ni andra kanske har frågat er detta innan, men min insikt kommer först nu - hur fan ska jag stå ut?


Erika

Sjoslaget i Tooting Broadway.

Nar jag vaknade imorse var ogonen igenkletade av ackelgrums, ansiktet var delvis forlamat och det varkte helvetiskt i mina axlar. Klockan stod pa 10:55, vilket innebar att det var den langsta sovmorgonen hittills under den har vistelsen. Sa fort jag stallt mig pa benen, for att slapa mig de tre metrarna in till badrummet, brot en smartsam huvudvark ut bakom tinningarna. Solljuset som sipprade in genom jalusinerna tvingade mig att blunda. Sa, i blindo famlade jag mig fram till handfatet och tvattade av mig gardagens sjoslag.

Jag kan ju saga som sa, att Stan far skylla sig sjalv som ger tva "alcoholics-to-be" fri tillgang till barskapet.

Forst och framst kandes det grymt att kunna knata in i narmaste kopvaruhus, plocka sig en flaska vitt, langa fram den till expediten och betala utan att bli leggad. Inte en min, jag var otroligt skillad, gaspade till och med nonchalant nar jag gav honom pengarna. Aldersgransen pa alkohol har i England ar 21. Det finns klisterlappar overallt dar det star: ser du ut som under 21? Visa leg!

Efter middagen hallde vi upp en skal med brittish toffies och tog ur flaskan ur frysen. Tva stora glas vitt (tal att namnas att vinet var otroligt ackligt, det billigaste varuhuset hade att erbjuda, det smakade dock battre om man langsamt sog vinet genom en halvtuggad kola) vardera senare trippade vi in i koket och hamtade vodkaflaskorna och var sitt shotglas. Det var lordag, och pa lordagar firar man ju att det ar just, ehm lordag. Langsamt borjade var fard ner mot total fornedring bakom stangda dorrar. Minns inte allt som kom pa tal, men det var allt fran aphrodisiac food till cp-skadade manniskor. Med Kate Bush danande i hogtalarna oppnade vi vara hjartan for varandra. Emellanat blev vi aggressiva och kallade varandra for olika avancerade skallsord, for att minuten senare beskriva var karlek for varandra i fina ordalag.

Det kan tyckas en aning tragiskt och an kanske lite patetiskt att ensamma dricka sig sjalva fram till den stupandes yttersta grans och daliga omdomme. Men jag maste stryka under att det ar ett av det finaste tva vanner kan gora. For det ar trots allt i fyllan man forenas.

Var sa kallade halsoresa ar pa uppskjut, men ska snart ta sin borjan, jag lovar. Flubby alcoholics om fyra manader? No, thanks.

Paulina

Kultur vafan..

Stan har ett genuint intresse for film, vilket ar nagot bade jag och Erika skattar hogt. I hans bokhylla, pa hans golv, under hans tv gar en hel dros med filmer att finnas. Allt fran Van Gogh volume I, II, III till Big Daddy med Adam Sandler. Har om dagen slog vi oss ner i hans vita IKEA-soffgrupp for att avnjuta en gammal klassiker: Tio orsaker att hata dig. Den filmen kopte jag precis nar den kommit ut pa videokasett, aret var 1998. Tre ar senare hamnade den i Erikas bokhylla och stod dar fram till for inte sa lange sedan. Hur som helst har Erika under de aren lyckats sett filmen ett X antal ganger, och nast intill lart sig replikerna utantill. For mig, a andra sidan, var detta ett kart aterseende. Det blev manga aaaah:n, oooo:n, och naaaw:n under den forsta halvtimmen av filmen. Men precis efter scenen da Heath Ledger kysser Julia Stiles pa hennes verandra, bryts filmen abrubt! WTF(var forsta reaktion)!? Plotsligt hors ett dovt bubbel av nasala ston och ansatser till skratt fran burken, det ar mother fucking Beavis and Butthead!? Hur i all varlden kan Stanley Eales, filmfantasten, kopiera over en toppfilm som Ten things I hate about you, med Beavis and Butthead? Beavis and Butthead?!


Jag har tyvarr tappat lite av mitt fortoende for var husvard..

----->

?!

Paulina

Indiefrossa!

Det där med att leva billigt är något både jag och min sämre hälft nog behöver jobba lite mer på. Igår bestämde vi oss för att kolla in det i Stockholm (och ja, överallt) hypade området Shoreditch. Utan karta åkte vi således till Aldgate East, för där hade vi fått tipsat att hänget skulle vara. Först var där enbart business-kvarter och det hela kändes aningen suspekt. Vi valde helt slumpmässigt ut gator och till slut kom vi fram till något vi kände igen - Brick Lane.
Det är numer ett allmänt känt faktum att har man bott i Stockholm ett tag så har man en synnerligen hyperkänslig och ack sa välutvecklad indieradar. Finns det en snedlugg eller ett par Cheaps inom en radie på, säg, 100 meter eller så, ja då ser man den/de/dem/det. I mitt fall skulle jag väl vilja påsta att jag även kan lukta mig till en billig öl i plastglas på säkert en halvmil.
Anyways, vi började genast scanna området på små klubbkids i tajta jeans och vintagetröja och jo, de fanns där. Senare på kvällen, efter en deliciös indisk middag traskade vi gatan ner i hopp om att få ventilera var desperata längtan efter trashfashion och vek spontant av och in på en tvärgata och där, jag där var fanimig indietillhållet. Ute på gatan satt klungor av nyklippta popfrillor (ingen kom dock upp i var snygghetsklass men det hade vi lite räknat med innan). Och vi kunde kärleksfullt konstatera att vi kände oss... ja, hemma.

För visst är det så, vi är alla helt enkelt sjukligt intresserade av indiekultur (ja, den som påstas vara död)?!

= is this it?

Erika (och jo, bilder kommer, men antagligen först nästa vecka då vi får använda Stans dator)

Visdomsorden

Eller som vi säger ibland: vi hade i alla fall roligt på vägen ner.


Erika

Wild Sweidh Girls on the HUNT.

Tva dagar har passerat, och jag vill pasta (haha) att vi har utnyttjat tiden val. Igar drog duon PaulRico in till det centralaste centrala London, Oxford Street/Tottingham court road, for att paborja vart jobbsokande. Det kom att bli smarre chockartat for oss. Vem fan pastod att det skulle vara latt att fa jobb har? Jag hade romantiserat upp en bild dar jag sag mig sjalv ga in pa forsta basta caf'e, fraga efter jobb, och bli lovad arbete straight away. Hell no. Sa fort vi stiger upp ur det syrefattiga underground-systemet, far fader Gud dar uppe for sig att dra ner gylfen och tomma sin overfyllda blasa rakt ner over vara huvuden. Tva paraplyer rikare (alternativt fattigare), borjar vi sicksacka oss ner for den proppfyllda gatan. Vi gar in pa ett par affarer, men nekas jobb ganska omgande och tillbeds ansoka via internet istallet. Hah! Som att vi nagonsin skulle fa jobb via internet. Vi ar ju svenskar ju. Sjunka sa lagt? Aldrig. Hur som helst lyckades vi ge ut sammanlagt tva cv:n var, sedan bestamde vi oss for att ge upp. Vi tog tuben till National Gallery och kollade pa 1600-tals konst istallet. Som de kulturella sken-snobbar vi trots allt ar.

Paulina

Go get it, Tiger!

Strangely enough, utan min vetskap, postades gårdagens inlägg utan att vara helt avslutat. Jag kan lika gärna fortsatta på samma spår, för första kvällen blev faktiskt bättre och bättre. Paulina, jag, Stan och den lille fransmannen med den buskiga mustaschen, Mr Robert. Efter vinet och maten frågade Mr Stan om det fick lov att vara lite vodka. Well, det är kanske tur att han inte känner mig och Paulina helt och fullt. Har vi någonsin tackat nej till lite ren sprit (trots mammas varningar om att det går "rakt upp i huvudet")?! "Go get it", svarade Paulina. Fyra flaskor polsk vodka med olika smaksättningar dok genast upp på bordet. Bara att tacka och ta emot (som vi alltid gor). Ingen Absolut Rasberry som aldrig varit i närheten av ett hallon, där inte. Mint, Honung, Vete och Hasselnöt. Ja, vi kan konstatera att disken sedan i alla fall blev underhållande.

Vi är dock aningens fundersamma, för vi kan inte riktigt avgöra... Stöter Stan på oss? Frågar en normal (nåja) 40-arig man om vi brukar "go out chasing men" for att sedan blinka lite nervöst med ena ögat? Går han runt i huset helt ljudlöst for att dyka upp precis där vi är? Det är inget definitivt, mer en känsla. Vi vet inte än, men detta kommer att undersökas närmare. Inte för att det spelar någon roll egentligen, osexigare man får man leta efter.

Uppdatering gällande jobbletandet: det går sådär, om sanningen ska sägas. Måhända var vi en aning naiva tidigare, men än har vi faktiskt inte gett upp. Och kommer vi hem tidigare kommer vi ändå hålla oss gömda, sa att ingen förutom vi inser vårt nederlag.

Avslutningsvis... PEPPEN I LONDON IS FETING-SKYHIGH (vi var inne i en Afro hair-butik idag och provade peruker. Ett ord for det: porrstjärnor!)!


Erika

PS.

+ = Stan

Och sa var vi framme. Har finns inga au ae oe as you know, sa spraket kommer bli aningens torftigt och svarlasligt. Men det ar bara att acceptera faktum, England ar ett underligt land. Dock ska sagas att vi anda gjort oss nagorlunda hemmastadda. Var landlord heter som sagt Stan och ser ut som en blandning av Mick Jagger och Mr Burns. Imorse kom han in i koket och viftade med sina trojarmar som hangde over axeln. Han ar bortrest i en vecka nu, till Polen, for att halsa pa vad vi tror ar en s.k. "knullkompis".

Igar, i alla fall, lagade jag och Paulina middag. Vi drack polskt mousserande vin och av nagon underlig anledning tycktes samtalet hela tiden glida in pa alkohol.

Materialist, javisst?

Det är såhär att jag har ett litet problem...



Hur fan ska detta få plats i mina två resväskor?
Hur ska jag överleva om jag inte får med allt?


Erika

This, my friend, is Mr Robert:

Paulina.

Welcome?

Det här mejlet fick vi (okej, Paulina, inte jag) igår från Stan, killen vi ska bo hos.

H eelo Paulina,okay i will write you a list of things you need to know. And I will prepare Mr Robert for the arrival of two wild Sweidh girls. Bye for now,Stan

Vi har funderat lite över detta minst sagt besynnerliga mejl...
Var han full? Vid halv åtta, då själva mejlet skickades?!
"Two wild Swedish (som han för övrigt stavat fel) girls"? Var han stenad? Eller vad tror han om oss?
Hade han bråttom, ville bara få iväg skiten?
Eller är det så att han helt enkelt är en sån där re-la-la-la-laxad kille?
Sådär skön. Gemytlig. Käck och glad. En sån som bjuder på sig själv.

God, let's hope not. Jag står fanimig inte ut med sådana människor. Hellre då att han är en brittisk och blekare version av Terminator. Fuck you, asshole! Yeah, buh-bye Stan.

Och så det största mysteriet av dem alla... who the fuck is Mr. Robert?!


Erika

Peppen dog aldrig, den flyttar.

Ja, snart flyttar peppen utomlands. Snart, som inom 48 timmar. Hur ska Stockholm (inkluderat: vännerna, släktingarna, ace) klara sig utan den? Det är upp till bevis. Än så länge ligger själva pepp-flytten på en mer eller mindre symbolisk nivå, men hur ska vi praktiskt föra peppen över havet? Ponera att vi en kväll besöker en av stans lite finare klubbar (läs i shoreditch, det är tydligen där skiten är). Nacht-stylade ut i fingertopparna beställer vi in varsin cosmo för att sedan barhänga och spana ut över dansgolvet (läs erika). Plötsligt glider en Jude law-kopia upp bredvid min vän. NU gäller det. Erika måste dels lyckas lirka honom runt lillfingret, dels föra peppen vidare.
- So, do you feel the pepp sweety? (with husky voice)
Kan det fungera? Don´t ask me.
Jag sökte förövrigt på pepp på google. Här är första bilden som dök upp:

Erika får väl hoppas att Jude Law-kopian inte gör samma sak när han kommer hem och försöker ta reda på vad pepp egentligen betyder..

Jag mår psykiskt och fysiskt dåligt när jag tänker på onsdagen (illamående + panik).

Vi hörs på plats.

Paulina.

En god nattsömn gör då gott för själen

Visst var det natten mellan söndag och måndag som just passerat? Alltså, varför ska jag alltid sova så fruktansvärt dåligt just mellan de dagarna, oavsett hur förvrängd och deformerad min tidsuppfattning än har lyckats bli under en vecka?! Gå och lägga sig vid fyra och vakna vid nio - nej, det är INTE vad jag vill påstå vara en normal dygnsrytm.
Och ja, låt säga såhär: min reseångest har inte avtagit, direkt. Ska jag behöva leva med den här puttrande illamåendeklumpen i magen tills vi faktiskt åker? Eller är det mitt dåliga samvete, den konstanta påminnelsen om att jag faktiskt inte alls är någon DOER, som ligger där och skaver? För ja okej, jag inser väl likväl som de flesta att förnekelse måhända inte riktigt är den bästa medtoden. I längden.

Förövrigt: jag måste noppa ögonbrynen, or else finns risken att resterande del av mänskligheten vid synen av mina inte alls så välformade bågar, kommer få hjärtsnurp därför att de alldeles nyss sett Friedrich Nietzsches nuna (och kropp med då, för den delen) spatsera förbi.
Tur att min mustasch inte riktigt är lika frodig. Ännu.


Erika

Le Panic

Vi åker i övermorgon (snart). Jag kan utan tvekan erkänna att jag ännu inte riktigt greppat hela situationen.
Har jag packat än? Nej.
Har jag skrivit mitt CV? Nope.
Har jag koll på läget? God NO.

Hur känner jag mig för tillfället?

Ja, lite såhär, om sanningen ska sägas:


Yes, this is hysteria, folks.

Är peppen skyhigh?
Inte riktigt, va.


Erika