Tva dagar har passerat, och jag vill pasta (haha) att vi har utnyttjat tiden val. Igar drog duon PaulRico in till det centralaste centrala London, Oxford Street/Tottingham court road, for att paborja vart jobbsokande. Det kom att bli smarre chockartat for oss. Vem fan pastod att det skulle vara latt att fa jobb har? Jag hade romantiserat upp en bild dar jag sag mig sjalv ga in pa forsta basta caf'e, fraga efter jobb, och bli lovad arbete straight away. Hell no. Sa fort vi stiger upp ur det syrefattiga underground-systemet, far fader Gud dar uppe for sig att dra ner gylfen och tomma sin overfyllda blasa rakt ner over vara huvuden. Tva paraplyer rikare (alternativt fattigare), borjar vi sicksacka oss ner for den proppfyllda gatan. Vi gar in pa ett par affarer, men nekas jobb ganska omgande och tillbeds ansoka via internet istallet. Hah! Som att vi nagonsin skulle fa jobb via internet. Vi ar ju svenskar ju. Sjunka sa lagt? Aldrig. Hur som helst lyckades vi ge ut sammanlagt tva cv:n var, sedan bestamde vi oss for att ge upp. Vi tog tuben till National Gallery och kollade pa 1600-tals konst istallet. Som de kulturella sken-snobbar vi trots allt ar.
Paulina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar