De kallar oss transor.

Ni som trodde att jag kolat vippen, trodde fel. Jag ar lika levande som peppen. Jag har valt att inte publicera sarskilt manga inlagg har pa bloggen den senaste tiden, framst for att uppratthalla min mysteriska image men dels aven for att Erika alltid, till min stora bestortning, hinner fore mig (och tva inlagg per dag ar ju mer an tragiskt).

Jag har lange havdat att jag har en trans-fetisch utan dess like, ett intresse som snart snuddar pa besatthet. Att jag ager x antal paljettbesydda plagg, guld- och blametall-smink, sex losogonfranspar, tre peruker (varav en ar bla), aterigen x antal hogklackade skor (vilka jag i och for sig sallan anvander, givetvis till min storsta besvikelse), lagg dessa accessoarer till min hogst oformliga kropp och ni ser det framfor er: Paulina goes Lady Paul.

Som tidigare sagts har vi funnit himmelriket bland klubbar har i London, Boombox. Stallet dit alla dodliga narcissister och exhibitionister vallfardar var sondag for att valtra sig i den nattliga dekadensen.

Gardagen blev kanske inte riktigt sa pepp som vi hade hoppats pa, men vi gjorde vart basta.

Ska jag ta det som en komplimang att den gruppen jag fick mest uppmarksamhet av faktiskt var, tro det eller ej: de transexuella.

- I like your hair sweety, is it real? Oh, where did you buy it? (husky voice)
Kvinna?
+
Man?
Kan aven namnas att jag till min fortjusning blir mer kvinnlig pa bild an hur jag uppfattades i verkligheten.

Paulina