Objektifiering, yes please!

Dagens mest exalterande handelse:
Det kom in en MAJOR 700 DELUXE idag pa jobbet. Damn! Lang, smal, tajta jeans (alltfor sallsynt i London - hur kan nagon faktiskt ha mod nog att visa sig i traningsbrallor?), rock, lackskor (antligen nagon som forstatt!), rod weekend-bag och asymmetrisk frisyr (den enda asymmetri jag faktiskt star ut med). Och believe me when I say: we had a moment.
Jag fanstirrande pa honom, han stirrade tillbaka. Hormonerna sprudlade och allt stod still som i vackra romantiska filmer.
Eller... ja. Det hade kunnat vara sa. Nog fanstirrade jag alltid och Anna, min arbetskamrat pekade pa honom och sa med skaptisk min "him? 700?!" medan Athina kallade honom bogig. Och anledningen till att han faktiskt tittade var nog knappast omsesidig, utan snarare pa grund av min osminkande och rodsvettiga nuna med det dar faniga smaljet fastlimmat. Samt kanske det dar dragglet som samlades pa hakan.

Jag ar inte overtygad om att han kommer tillbaka. Men det galler att alltid vara redo! Fran och med nu ska jag inte se ut som Bride of Frankenstein pa morgonen, jag ska vara frasch. Ja, alltsa. Frasch. Nastan tvattat har och sa.


Erika