Varfor vill var husvard alltid ha filosofiska samtal om livet, framtiden och samhallet med mig? Varfor kan jag inte bara fa slippa langa klyscha pa klyscha och allt som jag ser som fullkomliga naturligheter, sa utnotta att de knappast ens behover uttalas igen, dar han hummar instammande? Jag blir bade radd och acklad, han verkar pa manga satt totalt verklighetsfranvand och tycks bara pa en instangd, men glodande aggessivitet, ett slags hat jamtemot omvarlden.
Vi sag annu en Bresson-film harom dagen,
L'Argent. Huvudkaraktaren och Mr. Stan bar pa en skrammande likhet, inte enbart rent utseendemassigt, dar obehaget accentueras betydligt nar man vet filmens utgang.
Jeez liksom, kan jag inte bara fa lasa min Glamour i fred?
Yvon Targe? Stan?Erika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar