En helt vanlig sondag.

Idag var dock en samre dag, i alla fall i jamforelse med de ovriga Londondagarna.

Igarnatt hade Johanna sitt "avfardsballuns". Jag drog till haket direkt efter jag slutat jobba, vilket var runt klockan halv elva. Dar motte jag upp mina kara arbetskamrater for lite ol (mark lite!) och bordsfotboll. Trevligt. Sedan begav vi oss vidare till en klubb i narheten for att skaka vara lurviga, eller om ni sa vill, forbranna olen vi nyss havt. Stamningen dar inne var, annorlunda. Dels var 75% av publiken sonderknarkade (vad ar grejen med den sjukligt liberala installningen till droger utomlands, ar bara svenskar smarta eller?), dels danade endast electrosalsa i hogtalarna. Electro-salsa(?). En snubbe pa scen lirade saxofon i takt till musiken. En sak jag har markt har i London ar att det ofta ar livemusiker som hyrs in for att spela tillsammans med den musiken dj'n satter pa, typ som ett extra lager, pa klubbarna. For ett par veckor sedan var jag pa ett stalle dar de hyrt in en basist som knappte pa strangarna till reggeamusik. Det var ocksa ganska, weird. Hur som helst var kvallen ganska lyckad, i alla fal anda tills jag skulle ta mig hem. Jag hade inte lust att crasha i Bobs och hans flickvans soffa, da de tydligen skulle ha knarkfest efter klubben. Sa jag bestamde mig for att ta mig hem anda. Med nattbuss, igen. Resan tog mig tre timmar. Nar jag val lag i sangen skakade jag av kold och trotthet. Till raga pa allt kommer mig chef morda mig imorgon, da jag TYDLIGEN skulle ha jobbat dubbelpass idag och borjat klockan tolv istallet for sex. Hoppas han lagger marke till hur fint jag polerat disken och gjort rent under kassamaskinerna. Man vill ju inte vara arbetslos liksom. Ah, da kan jag val aterga till mitt harliga rebel-girl-jag "igen".

For en sak kan sagas: Miss Rebel-girl skriker i mig och vill ut.

Dubbelpass imorgon. Borjar klockan atta pa tisdag morgon. Jag tror Tom, min chef, hamnas. Gud, folk ar sa barnsliga! Ar det bara jag som ar mogen eller?

Paulina.