Jag har slitit mig igenom mina tva forsta dagar pa jobbet, och fy fan vad stressigt det ar. Tank McDonald's, men med slagorden: "
frascht, nyttigt, snyggt och snabbt". Det galler att ha alla skruvar pa plats, eller som nogon annan sa: alla hastarna i stallet. Forsta dagen jobbade jag med en brasiliansk kille som heter Radolpho, han larde mig hur man gor Leon's wonderfully tasty Power smoothies och Leon's juicy lemon quencers (mm). Det kom tva fotografer som skulle gora ett reportage om kedjan, sa jag sag det som ett ypperligt tillfalle att improva mina posingskills lite mer. De fotade mig medan jag hallde upp Leon's delicious blackcurrant quencers. Om nagon bara hade forvarnat mig, dar stod jag, maskaran runnen strax under ogonen, alldeles svettig under armarna, och med ett charmant blatt harnat over hjassan. Jag tror de kommer retuschera bort mig innan publicering, om de bryr sig om tidingens rykte och framtid det vill saga.
Idag jobbade jag med en japansk tjej som heter Key. Hon ar tillsammans med en annan brasiliansk kille som jobbar vid grillen(en riktig spexare kan namnas), Vito. Han skriker "KEYdaaarling come give Vito big KISS" var och varannan sekund, pa det att Key slanger kniven pa banken, och ilar over hela koket, asiatiskt gnyande, in i hans famn. Pafrestande, men ganska cute.
Imorgon ska jag jobba kvall (18.00 - 23.00), det ska bli mycket roligare, och framfor allt skonare, stor skillnad mot dessa tva dagars tidiga morgnar (07.00-16.00)... Tydligen ska jag sta i kassan och ta emot kunder framover, looovely I would say.
Pa en stressig arbetsplats kravs simultankapacitet, en kvalite jag ibland kan tyckas sakna. 
Paulina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar