Indiefrossa!

Det där med att leva billigt är något både jag och min sämre hälft nog behöver jobba lite mer på. Igår bestämde vi oss för att kolla in det i Stockholm (och ja, överallt) hypade området Shoreditch. Utan karta åkte vi således till Aldgate East, för där hade vi fått tipsat att hänget skulle vara. Först var där enbart business-kvarter och det hela kändes aningen suspekt. Vi valde helt slumpmässigt ut gator och till slut kom vi fram till något vi kände igen - Brick Lane.
Det är numer ett allmänt känt faktum att har man bott i Stockholm ett tag så har man en synnerligen hyperkänslig och ack sa välutvecklad indieradar. Finns det en snedlugg eller ett par Cheaps inom en radie på, säg, 100 meter eller så, ja då ser man den/de/dem/det. I mitt fall skulle jag väl vilja påsta att jag även kan lukta mig till en billig öl i plastglas på säkert en halvmil.
Anyways, vi började genast scanna området på små klubbkids i tajta jeans och vintagetröja och jo, de fanns där. Senare på kvällen, efter en deliciös indisk middag traskade vi gatan ner i hopp om att få ventilera var desperata längtan efter trashfashion och vek spontant av och in på en tvärgata och där, jag där var fanimig indietillhållet. Ute på gatan satt klungor av nyklippta popfrillor (ingen kom dock upp i var snygghetsklass men det hade vi lite räknat med innan). Och vi kunde kärleksfullt konstatera att vi kände oss... ja, hemma.

För visst är det så, vi är alla helt enkelt sjukligt intresserade av indiekultur (ja, den som påstas vara död)?!

= is this it?

Erika (och jo, bilder kommer, men antagligen först nästa vecka då vi får använda Stans dator)